Den måste få vara vild och ifred..

...jag har kommit på att den måste
skyddas. Det är viktigt när man dealar med sitt inre. Viktigt att hitta det, våga titta på det, visa det, men även viktigt som fan att man är rädd om det!

Jag lät det komma några fler djur i smygblyerts, fast även de var rävar, kanske samma räv. Allt blir rävar helt plötsligt!? Gick ut i skogen för att kanske få prata med räven in person, men istället hittade jag en lucka. En rävlucka. Den var perfekt! Perfekt som förstärkning åt min mening, att man måste titta noga och bakom det yttre, men den funkar även som skydd för min räv.

Kanske kan den oxå tolkas som bur, men den tolkningen öppnar upp för ytterligare spännande tankar på varför de inre rävarna måste vara i bur, eller om de måste det...eller vad som händer annars...!?

Min räv måste vara bakom sin lucka i alla fall. Man måste öppna luckor, glänta på främmande dörrar, kika igenom små hål för att få en glimt av den.

Otis och Gaia (katterna som jag bor med) följde med mig på rävjakten och Otis morrade ogillande på rävluckan. Gaia sa ingenting. Det kan ju varit någon annan hankatt som pissat på den, men jag känner ingen sån lukt. Vad tror ni han ville säga?

Det har varit en jäkla tur det här som började med transit och slutade med heliga och hemliga rävar. Jag var helt i limbo i starten och började med att filma 6:ans spårvagnsresa runt...från stan tillbaka till stan och vidare, via Gamlestan, Kortedala och runt Korsvägen och Sahlgrenska och ner över Linné och Järntorget och sen hem till Hising-island. Det tog runt tre-fyra timmar. Tre-fyra timmars filmande i fönstret. Både på utsidan, men lika mycket på fönstrets reflekterande människor inuti vagnen. Deras vardag, eller ovardag..inte vet jag egentligen.

Men redan där var jag inne på det inre i det yttre. Utan att jag visste det.

Vidare filmade jag vardagens prat som jag var med om. Fikor. Hemma och ute på cafeér. Man blir lätttillgängligare på film, känns det som. Vardagen blir glittrigare när man ser den på en skärm. Är man så förstörd (och i så fall av vad..."media" brukar man ju skrika, men är det så enkelt?!) att livet inte märks eller räknas, om det inte syns och man kan titta på det utifrån?

Där återkom mitt inre sanna i det yttre, igen. Utan att jag fortfarande såg det.

Transit är väl sträckan/tiden/vägen från A till B, right? Det var mitt utgångsläge i alla fall.

Och i så fall är transit oxå resan från liv till död, om man vill. Och det gör ju transit till livets resa.

Livetsresa låter större och mäktigare än vardag. Men det är samma sak.

Det är det jag vill visa.

Det mäktiga och stora i vår vardag, som är livet.

För mig blev det en räv.

over and out

sannamittinatten