Wow, är helt upprymd av snygga killar och förälskelse..efter att ha sett New Moon med Åsa. Det behövde jag!
Fick input till mitt projekt...det här med djur..kraftdjur.
Googlade lite och hittade jättefina sagor. Jag tänker att jag ska ge mig själv, min docka, kraftdjur, eller med liknande egenskaper.
Jag har precis börjat sniffa på det, men hittade nåt som heter (citerar wilkepidia nu)
fylgja (pluralis fylgjor), d v s följa (följeslagerska). De var i nordisk mytologi från början en individs alter ego, som kunde visa sig i djurgestalt. Senare beskrevs fylgjorna som en sorts kvinnliga andeväsen, som gav skydd åt individer eller ätter (då kallade fylgjukona).
När de som dött vandrat genom Helgrind och över floden Gjöll, har de nått fram till tinget där de ska få sin dom över sitt levende. De som levt ett gott, hederligt och hjälpsamt liv är värda salighet och får dricka den dryck som kallas krafternas dryck och är en blandning av safter ur de tre källorna Urds och Mimers källor och Hvergelmer. Efter att de druckit får deras kroppar åter livsvärme, deras tungor blir rörliga, deras levnadskraft höjs, deras styrka ökar och förlänar dem sorgeglömska, men utan att bortplåna kära minnen eller medföra glömska av det, som de kan erinra sig utan saknad eller ängslan. När de sedan lämnar tinget möts de av sina fylgjor för att ledsagas till "gudars gröna världar", över floden Leipt i underjordens lycksalighetsfält, där fylgjorna iordningställt sköna hem åt sina skyddslingar. Här möts de av redan döda fränder och vänner. Fylgjan leder sin skyddsling på glädjestigar genom fält, som »honungsskeppens (blommornas) hemstad». Här kan den som vill veta saker, som de som dött tidigare inte berättat, och söka och samtala med förfäder och urfäder och få sin släkts, ja forntidens alla märkligare öden berättade av dem, som upplevt det de berättar.
En människas fylgja uppenbarade sig i drömmar, men sades även kunna visa sig för en vaken människa. Om någons fylgja visade sig för personen var det ett varsel om personens död.
Då fylgjan gestaltar sig som ett djur, så dras många paralleller till jordens olika naturfolk, där man med i graven får ett djur som stått den döde nära och som vägvisare tros kunna vägleda den döde i dödsriket. Exempel på sådana djur är häst, svart ko och hund
När de som dött vandrat genom Helgrind och över floden Gjöll, har de nått fram till tinget där de ska få sin dom över sitt levende. De som levt ett gott, hederligt och hjälpsamt liv är värda salighet och får dricka den dryck som kallas krafternas dryck och är en blandning av safter ur de tre källorna Urds och Mimers källor och Hvergelmer. Efter att de druckit får deras kroppar åter livsvärme, deras tungor blir rörliga, deras levnadskraft höjs, deras styrka ökar och förlänar dem sorgeglömska, men utan att bortplåna kära minnen eller medföra glömska av det, som de kan erinra sig utan saknad eller ängslan. När de sedan lämnar tinget möts de av sina fylgjor för att ledsagas till "gudars gröna världar", över floden Leipt i underjordens lycksalighetsfält, där fylgjorna iordningställt sköna hem åt sina skyddslingar. Här möts de av redan döda fränder och vänner. Fylgjan leder sin skyddsling på glädjestigar genom fält, som »honungsskeppens (blommornas) hemstad». Här kan den som vill veta saker, som de som dött tidigare inte berättat, och söka och samtala med förfäder och urfäder och få sin släkts, ja forntidens alla märkligare öden berättade av dem, som upplevt det de berättar.
En människas fylgja uppenbarade sig i drömmar, men sades även kunna visa sig för en vaken människa. Om någons fylgja visade sig för personen var det ett varsel om personens död.
Då fylgjan gestaltar sig som ett djur, så dras många paralleller till jordens olika naturfolk, där man med i graven får ett djur som stått den döde nära och som vägvisare tros kunna vägleda den döde i dödsriket. Exempel på sådana djur är häst, svart ko och hund
Fint va!? Gillade det med att de får glömma allt dåligt och minnas allt gott.
So long!
