Målat i två dygn

..på väg nu. Vet inte vart jag är eller vad som blev. Utan sömn blir livet annolunda. Får se vad folk ser. Jag har grus i ögonen, ser inte klart. Vackert väder o varma tankar i hjärtat.

asså...

...det jag tänker på runt konsekvensprojektet...är att hela den här perioden har varit en utvecklingsprocess som börjar med kranen och passerar dockan o räven och som avslutas i min kvinnotribute. Det senaste året har inneburit många förändingar, nya perspektiv och utveckling - hardcore. Vad som varit den röda tråden och vad som nu faller på plats är mina relationer med tjejer i min omgivning.
En separation för ett år sen, som satte allt jag trodde på ur spel, har nånstans blivit ett pånyttfödande...av mig själv.
Alla dessa invanda mönster och rutiner..och samhällsbilder av "hur det ska vara" som man kan fastna i totalt, som jag var fast i totalt, har jag kommit ur fullständigt. Och detta pga kvinnor i min närhet. Vänner. Förälskelser.
Det berättas och lärs in hur man ska bete sig, hur man ska spela spelen, ända sen man kommer ut. Både för killar o tjejer. Men jag har haft mest utbyte av kvinnor och därför fokuserar jag på kvinnor. Och jag är kvinna.
I min process från seperationen till nu har det florerat betydelsefulla kvinnor runt omkring. Alla olika och med olika perspektiv på livet, tillvaron och kärlek.
Och det har varit och är spännande, ibland frustrerande, att se våra invanda betendemönster leva, frodas och förändras.
Jag har en vän som ser ut som en Barbiedocka, men låter som en lastbilschaufförs-sjörövare. Hon är så vacker och klok, men hela hennes varelse är krökt under normens kvinnoidealsok. Det finns många av den sorten. Kvinnor som vet o kan så mycket, men kröker sig och flexar ihop sig så de passar mallen perfekt. Jag är oxå en sån, men numera iaf medveten om mitt mallande på ett nytt sätt.
Man ska vara vacker och kåt, men inte slampig eller brötig. Det finns massa saker, allt är sagt skrivet, filmatiserat och genomgånget miljoner gånger, men jag vill ändå göra en till genomgång. Fast på mitt sätt då.
Jag har skippat djuren nu, tror jag.
Men jag slet ut hennes hjärta, som man gör när man älskar någon, och stoppade in en liten fågel istället. Nåt sött, trevligt och fritt, istället för det blodiga, jobbiga hjärtat med sina krav.
Så som jag och de kvinnor jag haft med på vägen gjort och gör.
Sliter ut våra hjärtan och erbjuder dem till någon, eller bara sliter ut det och gömmer det för att hellre bara ha fågeln och det lätta kvar.
Min kvinna har det i handen. Vilket gör henne sårbar, köttig och öppen.
Hon ser farlig, mystisk, kåt, sjuk och nöjd ut och hennes kropp är inbjudande och stark.
Vet inte vem hon är, om hon är jag eller en blandning av mina förälskelser och vänner, eller bara en bild.
Jag har målat med allt material jag haft, dels av ekonomiska skäl, men mest för att få in vardag och verklighet. Hon har legat på golvet, blivit dammsugen och trampad på. Men vi har iakttagit varandra och vuxit fram båda två. Hon har nog varit här längre än jag trott. Och väntat.

Så - ett tydliggörande - kvinnors list, visdom, styrka och passion har påverkat min livsutveckling och mitt pånyttfödda jag. Jag, där jag är nu i livet, är en kvinnokonsekvens.
Alltså - gör jag en tribute till kvinnan.
Tack.

Jag tänker för mycket. Min kvinna växer fram o blir ny hela tiden. Men jag tänker för mycket...eller för osamlat. Vill ha in så mycket. Hela idén är så stor. Jag vill skapa en kvinna som visar allt -ALLT - ...det urtida, det manipulativa, det passionerade, det djuriska, det moderliga, det fromma, det köttiga, det livsfarliga, historien, framtiden - allt.

Och fan att man ska gripas av geniala ideér i sista sekund, men bättre sent än aldrig!

Har slitit ut duken o färgen börjar gå sönder här o där, för mkt lager o ändringar. Men hon kommer.

Jag vill ha in mina djur oxå, som är som hon, eller som symboliska delar av henne. De där djuren som jag berättade om en gång, när jag gjorde dockan.

Var på Stadsbiblioteket häromdan o hittade HDKelevers verk.

En tjej, Ellinor Augustini, hade gjort "Fittos".

Samma som fallos fast med fittor.

Fint.

Egentligen letade jag efter vardagskvinnobilder, med vanliga tjejer...

Hittade bland annat Nan Goldins Casta Diva grid 1981-1993, som jag gillade.

Jag är ute efter det där urtida mystiska mörka...fast det som man kan hitta hos alla om man lägger lite tid o engagemang. Det sakrala i det profana. Igen. Jag är alltid ute efter det.

jobbar

..det är svårt. Jag blir inte nöjd. Jag blir otippat generad. Men I´m on a mission.

Cut the crap

Mitt projekt kommer handla om kärlek. Konsekvensens gudmoder.
Det ska heta "Tjejer är farliga grejer"..som det känns just nu och vara en tribute/varning till kvinnan! För mig handlar det inte så mycket om sexuell läggning, utan mer att jag är kvinna och är förtrollad av kvinnor just nu. De/hon/jag/idén känns urtida och fantastiskt.
Så blir det!

Nya tag

Jag har låtit livet komma emellan. Det är inte proffissionellt. Jag är vad jag är. Köttig. Jag hatar mina kroppar, men jag går på dem igen. Hela min tillvaro är konsekvenser som jag kunde göra köttiga projekt av. Real arty. Men allt slutar o börjar med kroppar. Ursprungsläget är kött. Köttets lustar. Köttets behov. Köttets ljug.
Kärlek.

http://www.youtube.com/watch?v=rc4eYOhNnU8

Sista projektet på HDK blir det svåraste och jävligaste jag gjort.
Vackert.
Teatralist.
Dramatiskt.
Inget av det kommer synas, om jag lyckas, men jag vet.
Jag ska göra en produkt.
Utan allt intimt, tänker jag.
Men i en tid där jag är fullständigt hudlös.
Utmaning.
Har allt och inget i huvudet.
Vet inte vad jag ska visa, var jag ska börja, hoppa in eller hur det ska sluta.

Spännande va!

Vet att jag ligger illa till, med deadlines o bloggande. Men när kärlek och fanskap slår en på käften, så ändras prioritet och vad som är viktigt.
Men jag är medveten och tar eget ansvar.

lot's of love
s

strejk

Jag har jobbat o levt...så det blev ett uppehåll, eller en strejk i projektet.
Vad blir konsekvensen av det, tro?!
Mer livserfarenhet o mindre ekonomisk urballning.
Det lät ju strålande, så säg!?

pöss o godnatt