Nog med parenteser

Jakten på material är frustrerande. Ska dra in o kolla ett till ställe nu. Annars får jag tänka om.

Men ju mer jag går in i rolltänket, kön, genus, blabla och pratar om det med folk i min vardag, ju mer spännande blir det. Jag utgår ju ifrån mig själv, men förstår samtidigt att folk tänker olika, men har ändå tänkt att when shit hits the fen så är vi ändå lika.

Men näe, medvetenhet om sin egen roll, sin könsindelning, sin idé om sig själv är inget efterstävnansvärt alla gånger.

Är det där ljuget kommer in, eller är folk bara trötta på att vara medvetna?

Avtrubbade av TV, media, etc or what?!

Det är väl utveckling som är meningen med livet?

Att förstå - åtminstone - sig själv!?

Det är ju lätt och roligt att bara tänka om sitt kön.

Hur hade du varit som ditt motsatta kön?

Hur hade dina föräldrar behandlat dig annorlunda? Vad hade du sysslat med? Jobbat med? Haft för syn på familj o barn? Kärlek? Hur hade du sett ut? Tänk! Testa! Det är kul!

Jag lär ha haft en sån här mustasch i alla fall. Om jag va snubbe. Kanske borde ha det oavsett, I'm hot in tangorabattmustasch!

Jag blev förövrigt vän med ett grishuvud förra veckan. Cindy kallade jag henne.

Någon hade lagt henne i baren som någonslags rekvisita. Men när folk stod o petade henne i ögonen o skändade mer än nödvändigt, räddade jag henne och tog med henne på en sista fest..efter döden. Det var makabert och blodigt - men sant! Och vackert!

Även där korsade andras oliktänkade min väg.

Att lägga ut döda som rekvisita är mer ok, än att göra rekvisitan delaktig.

Att titta på - istället för att agera.

Hm, ja...och direkt blev Cindy och jag placerade i "jobbig-vegan-aktivist"-facket.

Så enkelt. För enkelt.