Jag tänker för mycket. Min kvinna växer fram o blir ny hela tiden. Men jag tänker för mycket...eller för osamlat. Vill ha in så mycket. Hela idén är så stor. Jag vill skapa en kvinna som visar allt -ALLT - ...det urtida, det manipulativa, det passionerade, det djuriska, det moderliga, det fromma, det köttiga, det livsfarliga, historien, framtiden - allt.

Och fan att man ska gripas av geniala ideér i sista sekund, men bättre sent än aldrig!

Har slitit ut duken o färgen börjar gå sönder här o där, för mkt lager o ändringar. Men hon kommer.

Jag vill ha in mina djur oxå, som är som hon, eller som symboliska delar av henne. De där djuren som jag berättade om en gång, när jag gjorde dockan.

Var på Stadsbiblioteket häromdan o hittade HDKelevers verk.

En tjej, Ellinor Augustini, hade gjort "Fittos".

Samma som fallos fast med fittor.

Fint.

Egentligen letade jag efter vardagskvinnobilder, med vanliga tjejer...

Hittade bland annat Nan Goldins Casta Diva grid 1981-1993, som jag gillade.

Jag är ute efter det där urtida mystiska mörka...fast det som man kan hitta hos alla om man lägger lite tid o engagemang. Det sakrala i det profana. Igen. Jag är alltid ute efter det.