Jag tänker för mycket. Min kvinna växer fram o blir ny hela tiden. Men jag tänker för mycket...eller för osamlat. Vill ha in så mycket. Hela idén är så stor. Jag vill skapa en kvinna som visar allt -ALLT - ...det urtida, det manipulativa, det passionerade, det djuriska, det moderliga, det fromma, det köttiga, det livsfarliga, historien, framtiden - allt.

Och fan att man ska gripas av geniala ideér i sista sekund, men bättre sent än aldrig!

Har slitit ut duken o färgen börjar gå sönder här o där, för mkt lager o ändringar. Men hon kommer.

Jag vill ha in mina djur oxå, som är som hon, eller som symboliska delar av henne. De där djuren som jag berättade om en gång, när jag gjorde dockan.

Var på Stadsbiblioteket häromdan o hittade HDKelevers verk.

En tjej, Ellinor Augustini, hade gjort "Fittos".

Samma som fallos fast med fittor.

Fint.

Egentligen letade jag efter vardagskvinnobilder, med vanliga tjejer...

Hittade bland annat Nan Goldins Casta Diva grid 1981-1993, som jag gillade.

Jag är ute efter det där urtida mystiska mörka...fast det som man kan hitta hos alla om man lägger lite tid o engagemang. Det sakrala i det profana. Igen. Jag är alltid ute efter det.

jobbar

..det är svårt. Jag blir inte nöjd. Jag blir otippat generad. Men I´m on a mission.

Cut the crap

Mitt projekt kommer handla om kärlek. Konsekvensens gudmoder.
Det ska heta "Tjejer är farliga grejer"..som det känns just nu och vara en tribute/varning till kvinnan! För mig handlar det inte så mycket om sexuell läggning, utan mer att jag är kvinna och är förtrollad av kvinnor just nu. De/hon/jag/idén känns urtida och fantastiskt.
Så blir det!

Nya tag

Jag har låtit livet komma emellan. Det är inte proffissionellt. Jag är vad jag är. Köttig. Jag hatar mina kroppar, men jag går på dem igen. Hela min tillvaro är konsekvenser som jag kunde göra köttiga projekt av. Real arty. Men allt slutar o börjar med kroppar. Ursprungsläget är kött. Köttets lustar. Köttets behov. Köttets ljug.
Kärlek.

http://www.youtube.com/watch?v=rc4eYOhNnU8

Sista projektet på HDK blir det svåraste och jävligaste jag gjort.
Vackert.
Teatralist.
Dramatiskt.
Inget av det kommer synas, om jag lyckas, men jag vet.
Jag ska göra en produkt.
Utan allt intimt, tänker jag.
Men i en tid där jag är fullständigt hudlös.
Utmaning.
Har allt och inget i huvudet.
Vet inte vad jag ska visa, var jag ska börja, hoppa in eller hur det ska sluta.

Spännande va!

Vet att jag ligger illa till, med deadlines o bloggande. Men när kärlek och fanskap slår en på käften, så ändras prioritet och vad som är viktigt.
Men jag är medveten och tar eget ansvar.

lot's of love
s

strejk

Jag har jobbat o levt...så det blev ett uppehåll, eller en strejk i projektet.
Vad blir konsekvensen av det, tro?!
Mer livserfarenhet o mindre ekonomisk urballning.
Det lät ju strålande, så säg!?

pöss o godnatt

fan

Nu har jag varit sur och trött på mina kroppar, kön och gender-navelsåderi! Det kändes för enkelt och för PK(politiskt korrekt), särskilt nu i dessa HBT-festivaldagar.
Problemet är att man inte får göra, må, vara hur man vill -utan måste fackindelas hårt och bestämt. Och jag blev trött på att gå med på det och visa upp - ytterligare - ett pedagogiskt verktyg för alternativt tänkande, eller freaking vanlig, redig hyfs och ödmjukhet..och empati! Mina kroppar i filt, som man kan sätta delar på hur man vill, kändes hetronormäckliga och jag blev knottrig på hela kroppen (sant!) av irritation över mitt simpla tänk.
Men sen, nu nyss, kom jag på att jag måste utgå från vad som är och inte vad som borde vara. Det kan man ju bara sträva efter. Det som borde vara, alltså.
Jag, tillsammans med de flesta, är ju påverkade, uppfostrade, märkta, färgade, etc av vårt samhälle och dess olika mönster. Så är det ju. Det vore ju ljug att påstå nåt annat.
Sen kan man vilja ändra och tycka och greja åt alla håll, men utgångsläget måste ändå vara satt och grundat.
Och det kom jag på nu och därför tänker jag titta på mina filtkroppsdelar med lite mer förståelse o kärlek från nu.
Jag såg en rolig glaskonstnärinna på TV härom dagen, Åsa Jungnelius. Hon gör ju både roligt och vackert av kön. Och med glas, vilket crazy material! Helt kallt, fast varmt och mjukt fast hårt och vasst fast lent...skört fast starkt. Vackert! Blir glad!

Göra, göra, göra...

...kropp med alternativ.

Nog med parenteser

Jakten på material är frustrerande. Ska dra in o kolla ett till ställe nu. Annars får jag tänka om.

Men ju mer jag går in i rolltänket, kön, genus, blabla och pratar om det med folk i min vardag, ju mer spännande blir det. Jag utgår ju ifrån mig själv, men förstår samtidigt att folk tänker olika, men har ändå tänkt att when shit hits the fen så är vi ändå lika.

Men näe, medvetenhet om sin egen roll, sin könsindelning, sin idé om sig själv är inget efterstävnansvärt alla gånger.

Är det där ljuget kommer in, eller är folk bara trötta på att vara medvetna?

Avtrubbade av TV, media, etc or what?!

Det är väl utveckling som är meningen med livet?

Att förstå - åtminstone - sig själv!?

Det är ju lätt och roligt att bara tänka om sitt kön.

Hur hade du varit som ditt motsatta kön?

Hur hade dina föräldrar behandlat dig annorlunda? Vad hade du sysslat med? Jobbat med? Haft för syn på familj o barn? Kärlek? Hur hade du sett ut? Tänk! Testa! Det är kul!

Jag lär ha haft en sån här mustasch i alla fall. Om jag va snubbe. Kanske borde ha det oavsett, I'm hot in tangorabattmustasch!

Jag blev förövrigt vän med ett grishuvud förra veckan. Cindy kallade jag henne.

Någon hade lagt henne i baren som någonslags rekvisita. Men när folk stod o petade henne i ögonen o skändade mer än nödvändigt, räddade jag henne och tog med henne på en sista fest..efter döden. Det var makabert och blodigt - men sant! Och vackert!

Även där korsade andras oliktänkade min väg.

Att lägga ut döda som rekvisita är mer ok, än att göra rekvisitan delaktig.

Att titta på - istället för att agera.

Hm, ja...och direkt blev Cindy och jag placerade i "jobbig-vegan-aktivist"-facket.

Så enkelt. För enkelt.

en till parentes

Morotskonsekvens. Man blir som man umgås.

..en parentes bara

När jag gick hem härom natten låg det två kort på min väg. Ett hjärter 5 och ett ruter 2.

Jag kollade upp vad dessa betyder i spåningsvärlden och det handlade kärlek och att ta nya krafttag.

De har börjat gräva upp marken där de ska bygga moskén, här på Hisingen.

Jag hörde av någon att marken just där har haft nån betydelse, historiskt. Att den är helig. Nåt om vikingar.

I alla fall så vek jag ihop mina kort till flygplan och hystade in dem i moskéhålet.

Jag kände att jag delade med mig av mina ödesgåvor(korten) till det nya bygget.

Vet inte om det blir nån konsekvens av det, men det kändes som en bra grej att göra.