Jag var och ringade in, eller fotade in mitt stuprör.
Försökte fota själva spacet bara...men det är ju svårt.
Mellan väggen och stupröret..i luften.
Jag har även hängt i kranen och försökt göra den mindre skrämmande.
Tände doftljus och gav duvorna mat, men det var ändå läskigt.
Kranen är så jäkla otäck och ja, det är inte behagligt alls där.
Det är som ett spökställe, fast på riktigt.
Den senaste tiden på dygnet jag vågat mig dit är runt sex på kvällen...
precis när det börjar bli mörkt, fast fortfarande är ljust.
Men man ska ju utmana sina rädslor, så jag ska testa igen.
Är rädd att det är folk där när jag inte törs vara där.
Därför lämnade jag ljusen.
Ska kolla om de är kvar, eller om nåt hänt med dem.
Min senaste tanke är att ändå göra skräckkranen till ett ställe för initiationeriter.
Där man först och främst ska våga klättra upp, sen kanske stanna och möta sig själv och sina räslor och inre demoner.
Hittade lite spännande läsning här:http://http//www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_408185.svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar