Målat i två dygn

..på väg nu. Vet inte vart jag är eller vad som blev. Utan sömn blir livet annolunda. Får se vad folk ser. Jag har grus i ögonen, ser inte klart. Vackert väder o varma tankar i hjärtat.

asså...

...det jag tänker på runt konsekvensprojektet...är att hela den här perioden har varit en utvecklingsprocess som börjar med kranen och passerar dockan o räven och som avslutas i min kvinnotribute. Det senaste året har inneburit många förändingar, nya perspektiv och utveckling - hardcore. Vad som varit den röda tråden och vad som nu faller på plats är mina relationer med tjejer i min omgivning.
En separation för ett år sen, som satte allt jag trodde på ur spel, har nånstans blivit ett pånyttfödande...av mig själv.
Alla dessa invanda mönster och rutiner..och samhällsbilder av "hur det ska vara" som man kan fastna i totalt, som jag var fast i totalt, har jag kommit ur fullständigt. Och detta pga kvinnor i min närhet. Vänner. Förälskelser.
Det berättas och lärs in hur man ska bete sig, hur man ska spela spelen, ända sen man kommer ut. Både för killar o tjejer. Men jag har haft mest utbyte av kvinnor och därför fokuserar jag på kvinnor. Och jag är kvinna.
I min process från seperationen till nu har det florerat betydelsefulla kvinnor runt omkring. Alla olika och med olika perspektiv på livet, tillvaron och kärlek.
Och det har varit och är spännande, ibland frustrerande, att se våra invanda betendemönster leva, frodas och förändras.
Jag har en vän som ser ut som en Barbiedocka, men låter som en lastbilschaufförs-sjörövare. Hon är så vacker och klok, men hela hennes varelse är krökt under normens kvinnoidealsok. Det finns många av den sorten. Kvinnor som vet o kan så mycket, men kröker sig och flexar ihop sig så de passar mallen perfekt. Jag är oxå en sån, men numera iaf medveten om mitt mallande på ett nytt sätt.
Man ska vara vacker och kåt, men inte slampig eller brötig. Det finns massa saker, allt är sagt skrivet, filmatiserat och genomgånget miljoner gånger, men jag vill ändå göra en till genomgång. Fast på mitt sätt då.
Jag har skippat djuren nu, tror jag.
Men jag slet ut hennes hjärta, som man gör när man älskar någon, och stoppade in en liten fågel istället. Nåt sött, trevligt och fritt, istället för det blodiga, jobbiga hjärtat med sina krav.
Så som jag och de kvinnor jag haft med på vägen gjort och gör.
Sliter ut våra hjärtan och erbjuder dem till någon, eller bara sliter ut det och gömmer det för att hellre bara ha fågeln och det lätta kvar.
Min kvinna har det i handen. Vilket gör henne sårbar, köttig och öppen.
Hon ser farlig, mystisk, kåt, sjuk och nöjd ut och hennes kropp är inbjudande och stark.
Vet inte vem hon är, om hon är jag eller en blandning av mina förälskelser och vänner, eller bara en bild.
Jag har målat med allt material jag haft, dels av ekonomiska skäl, men mest för att få in vardag och verklighet. Hon har legat på golvet, blivit dammsugen och trampad på. Men vi har iakttagit varandra och vuxit fram båda två. Hon har nog varit här längre än jag trott. Och väntat.

Så - ett tydliggörande - kvinnors list, visdom, styrka och passion har påverkat min livsutveckling och mitt pånyttfödda jag. Jag, där jag är nu i livet, är en kvinnokonsekvens.
Alltså - gör jag en tribute till kvinnan.
Tack.